Inblick och utblick

Söndag kväll — hem från Köpenhamn

Så är COP15 över för min del, efter nattågsresa från Malmö till Stockholm har jag jobbat en dag och är slutligen hemma. Lite tråkigt känns det, men samtidigt också skönt — det har varit slitsamma dagar även om vi inte alltid har haft mycket att göra.

Igår var jag på teknikmässan Bright Green (kul, spännande, får se om de kontakter som knöts leder någonstans. Jag var även på Postkodslotteriets seminarium om avskogningen i Borneå. Först tittade vi på bilder av Mattias Klum, sedan talade bland andra Tony Blair och Gro Harlem Bruntland. Tony Blairs poäng var intressant, att vi inte får låta det bästa bli det godas fiende (dvs en halvbra klimatdeal kan vara bättre än inge deal alls), resten av talarna var bra men inte så överraskande. Det vill säga, det sades inget som direkt fick publiken att studsa till, och det var kanske inte meningen heller.

Minglet efteråt var trevligt, men jag måste bli bättre på att mingla. Hur gör man!? Jag träffade några trevliga personer, men jag har så svårt att känna att det är OK att gå med i en konversation, gå fram och hälsa på någon eller så.

Efter seminariet var det middag på Holmen spejdercenter, massa hejdå (jag kommer sakna en hel del av dem) och hemresa. Det var första gången jag åkte nattåg i Sverige (Bejing-Xian tur och retur är enda tidigare erfarenheten), en helt OK upplevelse.

Så mötet är över för min del. Det återstår en del utvärdering, bland annat av vår roll på mötet. Men är det något ni, kära läsare, funderar över är det läge att fråga i kommentarerna nu =)

Rapport från lördagen

Lördagen innehöll några saker av intresse; jag var på möte med YOUNGO (samarbetsgrupp för ungdoms-NGO som är med på COP15), vilket var dels intressant ur mötesteknisk synpunkt, dels gv källa till ännu mer frågor om vår roll på mötet och scouting/politik.

Jag intervjuades i ”inSide Climate Change”, en webb-TV-satsning från mötet. Vi pratade några minuter om WOSM, vår roll på Cop15 (Scouting is part of the solution…) och om hur vi konkret jobbar med miljö. Det ledde oss in på jamboreen, å jag fick berätta lite om miljöarbetet där också.

Jag vet inte var intervjun kommer publiceras än, återkommer så snart det är klart!

På eftermiddagen höll den stora klimatdemonstrationen i Köpenhamn, men som vanligt vet nog ni mer om den än jag vet. Sara-Linnéa var där och hade en bra upplevelse, fredligt och trevligt. Polisen verkar ha arresterat nästan tusen personer, flera av dem ”i förebyggande syfte”. Det är en spännande tanke, å ena sidan kan man förstå hur de resonerar, å andra sidan går det inte så lite på tvärs med hela vårt rättsmedvetande…

För oss inne på mässan fanns istället en möjlighet att tända stearinljus och lyssna på Desmond Tutu. Kallt men trevligt!

På kvällen gick Sara-Linnéa och jag först ut och åt, sen på NGO-party inne i Köpenhamn. Det var kul, men skillnaden mot en scoutkonferens blev tydlig — jag kände ju nästan ingen… Ytterligare en funktion av vårt ganska vaga uppdrag, det har liksom inte funnits något tydligt syfte med att knyta kontakter med andra ungdomsrörelser (annat än sociala etc). Men som sagt, det var kul att komma ut och röra sig lite!

Nu är det sista dagen av mitt COP15, vilket känns lite konstigt. Idag ska vi in till Köpenhamn och titta på en teknikmässa och på eftermiddagen ska jag på ett seminarium som ordnas av Postkodslotteriet. Sedan är det nattåget till Stockholm som gäller!

Världspressen rapporterar…

… eller, nåja, Hallands Nyheter. http://hn.se/nyheter/halland/1.670618

För övrigt noteras: att jag för tillfället har väldigt dålig koll på hur själva mötet går. Ska se om jag hittar nåt lämpligt uppdateringsmöte i eftermiddag. Kl fyra ska YMCA ha en action, det blir någon slags samarbetsövning vid deras monter.

Torsdag, del två

”Hur gick det med WOSMs side event?” frågade Sara. Bra fråga, faktiskt, inte helt lätt att svara på. Eller, jo, det är det nog. Vi presenterade vårt miljöprogram (http://www.scout.org/wsep) och därefter berättade vi om några olika projekt vi driver. Farouk berättade om skräpplockning i Algeriet, Raymundo berättade om insamling av aluminiumburkar (och byggandet av världens största fleur-de-lil) i Mexico, jag berättade om jamboreen och Rasmus om årets stora danska läger.

Vi berättade bra saker, men kanske inte alltid på bra sätt. Framförallt var det svårt att göra sig hörd — vi hade ingen mikrofon, tyvärr. Presentationen av programmet var lite långrandig, som det lätt blir när man har mycket att berätta. Min presentation av WSJ var nog sådär — lite upprepningar, och tyvärr fick vi inte bildspelet att fungera så jag fick inte stämningsbakgrunden.  Allt i allt, det var inte den mest professionella presentation av scouting jag någonsin varit på, och det är kanske inte så konstigt, den var ganska improviserad. Men det gjorde så att säga ingenting. Varför? Därför att av publiken var endast tre icke-scouter (varav en var Emma som blivit ditkallad per SMS). Så det var nästan ingen som fick dåligt intryck av oss.

Blandad framgång, alltså. Nästa gång blir det förhoppningsvis bättre!

I övrigt har dagen inte innehållet så mycket, konferensmässigt. Men delar av Sjöbo scoutkår kom på besök, det var roligt! Elin Lager, några andra från KFUK-KFUM och jag gick ut för att prata med dem (de var inte ackrediterade så de kunde inte komma in på Bella Center), svara på frågor om konferensen och så.

På kvällen var det mottagning för ungdomsorganisationer, tyvärr kom vi dit för sent för att få lyssna på WAGGGS:s sångframträdande. Själva mottagningen var ganska avslagen, så hyfsat snart bildade vi en informell grupp för överläggningar gällande WAGGGS/WOSM/CDM-relaterade frågor med visst fokus på professionell utveckling av unga volontärer. Det vill säga, Sara-Linneá, Emma Jonsson och jag gick ut och åt, skvallrade om konferensen, pratade jobb, miljö och allt möjligt annat. Det var jättekul, ett mycket välkommet avbrott i eventet.

Efteråt blev det tillbaka till spejdercentret, där rummen flyttats om på grund av någon  slags dubbel- (trippel?)-bokning. En del intressanta diskussioner om politik inom scouting, det kanske blir ett inlägg om det imorgon. Men det är dags att sova, sen länge…

Torsdag på konferensen

Metron fungerade inte i morse, så vi fick ta den särskilda bussen till Bella Center. Tidig morgon, lång resa, många scouter — vad gör man? Helt rätt, vi började sjunga lägerbålssånger! Det var riktigt roligt, jag lärde mig en ny variant av bäversången och en ny sång om Henry the Worm. En dam som jobbade för FN satt på bussen och blev så road att hon frågade mig och den australiensiska WAGGGS-delegaten (vars namn jag tyvärr inte har i huvudet just nu) om hon fick filma oss när vi sa nåt om scouter. Så vi smilade upp, presenterade oss och drog vårt budskap om att scoutrörelsen redan är en del av lösningen och hur unga människor måste involveras i processerna om de ska vara meningsfulla. Så blev resan inte bara trevlig utan även produktiv!

Nu är jag på Bella Center, där temat för dagen är ungdomsorganisationer. Just nu är jag på en presentation om ”Youth, forest protection and survival: why forest protection and education is essential”. En tjej från Australien hade en del intressanta siffror och grafer över kolstock i naturliga skogar jämfört med brukade skogar — ska se om jag kan få ta del av dem sen.

Senare under dagen ska WOSM hålla ett side event, vi ska presentera vårt miljöprogram och berätta om en del olika projekt. Jag ska prata några minuter om Jamboreen, ser fram emot att göra något aktivt.

Sara-Linnéa skriver om hur hon träffade Sveriges chefsförhandlare via en föreläsare vi haft och på KFUK-KFUM-bloggen skriver Matilda om sina känslor inför framtiden.

Skiljelinjerna skärper sig…

Som tillägg till inlägget om Kyoto vs nytt protokoll.

Skiljelinjerna blir tydligare. Connie Hedegaard (ordförande för konferensen) har föreslagit att bilda en grupp för informella konsultationer gällande de förslag på legalt bindande nya protokoll som kommit från bl a Tuvalu och USA.

Nu diskuteras detta – Saudiarabien, Indien, Venezuela och Kuwait har alla sagt att de har fullt förtroende för Hedegaards möjligheter att leda processen utan en sådan grupp, och påpekar att det finns många grupper och det är svårt för delegationerna att gå på alla. Fast det kommer också mer ärliga inlägg som faktiskt säger som det är: de tycker det är fel att prata om ett nytt protokoll, de vill prata om att skärpa och förbättra Kyoto.

AoSIS å andra sidan, vill ha en sådan grupp för att kunna diskutera sina förslag. Uppenbart är de rädda för att deras förslag ska avslås om de inte får en sådan grupp.

Alltså: mötestekniska frågor används för att främja sin åsikt i sakfrågan. Inget nytt under solen. Det är intressant att se hur stenhårt länderna följer sina grupplinjer. Fast Senegal stödde just tanken på en contact group, mest för att om så många länder vill prata om saken verkar det konstigt att säga att det inte behövs…

Kyoto vs ett nytt protokoll

Frågan om logga har givits sitt kontext, och det är inte lika dumt som man kan tänka sig…

Just nu pågår en stor debatt om att skapa ett nytt, legalt bindande, protokoll jämfört med att uppdatera och skärpa Kyotoprotokollet. AoSIS har pläderat kraftfullt och känslosamt för starkare protokoll, nya och bindande överenskommelser. Kina, Indien, Saudiarabien och en del andra länder har sagt att vi ska koncentrera oss på att implementera Kyoto, snarare än att försöka hitta nya lösningar. Algeriet har sagt att G77 stödjer detta.

Utan att dra för hastiga slutsatser kan man gissa att skiljelinjen går mellan länder som tycker Kyoto var bra för dem (de som inte bands av utsläppsmålen) och de länder som börjar bli nervösa över att Kyoto inte var hårt nog. Fast Nigeria poängterade just att dera land är lika hotat av klimatförändringar som AoSIS är, men de verkade ändå stödja ”Kyotolinjen”.

Förbättra eller göra nytt? Bra fråga, kul att vi faktiskt kommer till lite riktiga frågor som diskuteras.

Malta in i Annex I

Mer från Plenum. Nu pratar Malta om att de vill gå med i Annex I (länder med bindande utsläppsminskningar). Detta bygger bland annat på att de, som medlemmar i EU, är bundna av EU:s utsläppsminskningar oavsett, men också som en signal om hur seriöst de ser på klimatförändringar.

Grenada, å vägnar av de 43 länderna i ”Alliance of Small Island States” som Malta har tillhört, välkomnar och stödjer Maltas kandidatur till Annex I.

Ingen mer ville prata, men ordföranden ville skicka frågan till ”informal consultations”, som ska ledas av en kanadensisk delegat. Och ”hearing no objections, it is so decided” (mer om mötesteknik komemr nog senare under veckan…).

Kina har synpunkter på logotypen

Nu pratar Kina i plenum. De tycks ha problem med att loggan för COP15 inte tydligt nog visar att Kyotoprotokollet existerar. I samband med mötet COP15 ska det hållas ett CMP-möte (vilket handlar om Kyotoprotokollet snarare än framtida överenskommelser), och om det hålls i plenisalen under COP15-loggan så kommer det, enligt Kina, ge intrycket av att Kyotoprotokollet inte existerar. Vidare är loggan en bild av en ömtålig jord, men Kyotoprotokollet är som en satellit till jorden och loggan har ingen sådan satellit vilket tyder på att Kyotoprotokollet inte existerar.

Som sitt andra problem tar den kinesiske delegaten upp att hans minister (oklart vem) hindrats från att komma in i konferenscentret av säkerhetspersonal, vilket är oacceptabelt och han kräver att det inte upprepas.

Vad vill Kina? Oklart. Att bara klaga på loggan är förstås absurt, för att inte säga fjantigt. Men här måste rimligen ligga något mer bakom. Det verkar som att man är rädd för att Kyotoprotokollet ska pensioneras i förtid och vill hindra det.

Saudiarabien pratar just nu och håller med Kina i rädlsan över att Kyotoprotokollet är hotat. De vill byta logga så det blir COP15/CMP5.