Studio ett om kärnkraft
20 januari 2008 at 01:36 | In miljö | 3 CommentsTags: kärnkraft, miljö
I fredagens avsnitt av P1:s depattprogram Studio Ett (från 10:45 in i ljudklippet) diskuterades det uppsving som kärnkraften upplevt de senaste åren – eller, kanske som kärnkraftens förespråkare önskar att man upplevt. Det var nämligen intressant att notera hur Hans Blix beskrev just en renässans för kärnkraft, med pågående och projekterade nybyggen i många länder. Chalmersprofessorn Christian Azar, däremot, såg inte trenden som lika tydlig utan pekade på att kärnkraft fortfarande är av marginell betydelse i exempelvis Kina – i landet finns elva reaktorer, och trots en mycket ambitiös utökningsplan är det bara en handfull under byggnad för närvarande. Likaledes har antalet aktiva reaktorer i världen faktiskt minskat något under de senaste fem åren, även om det finns planer på stark utbyggnad.
Även på frågan om huruvida utökad kärnkraft var positivt eller negativt skilde sig åsikterna. Medan Blix i huvudsak var positiv pekade Azar framförallt på risker för kärnvapenspridning (riskerna för olyckor berördes bara kort, och avfallsfrågan inte alls). Det påpekades att reaktorer i sig inte medför några särskilda risker för karnvapenproduktion (man får anta att de utgår från de reaktortyper som inte producerar plutonium), utan att det är anrikningsanläggningar som är problemet. Blix anförde Sydkorea som ett positivt exempel på ett land med ett civilt kärnkraftsprogram som har avstått från egna anrikningsanläggningar och därmed inte har möjlighet att dölja ett vapenprogram. Samtidigt kan man fråga sig varför ett land som Iran, som knappast har någon anledning att lita på västvärldens goda vilja, skulle göra sig beroende av bränsletillförsel utifrån.
Det var en intressant diskussion; om man är rimligt insatt kanske den inte tillför så mycket nytt i frågan om för- och nackdelar med kärnkraft i fler länder (det var synd att de inte hann komma in på mer detaljer kring icke-spridningsavtalet). Däremot är det tänkvärt hur de två mycket initierade debattörerna tolkade situationen (verklig renässans eller inte) på så skilda sätt. Står kärnkraften inför en ny guldålder? Det verkar onekligen så på den uppmärksamhet som frågan har väckt i media den senaste, och positiv uppmärksamhet kan förstås sägas vara en (tillräcklig?) beståndsdel i ett uppsving. Samtidigt finns det skäl att vara skeptisk när uppsvinget används som bas i argumentation för en utbyggnad, och argumentation för utbyggnad ses som ett uppsving – cirkelresonemang uppstår lätt…
För övrigt verkar Frankrikes president, Nicolas Sarkozy, inte bara tro att ett uppsving kommer – han arbetar hårt med att skapa ett (givetvis med fransk teknik).
Hur mår USA:s demokrati?
16 januari 2008 at 18:20 | In politik | 3 CommentsTags: demokrati, politik, USA
Fick en intressant länk av Sara-Linnéa i går, till en (visserligen något gammal) artikel av Naomi Wolf i The Huffington Post. Artikeln handlar om ”Ten Steps To Close Down an Open Society”, och gör jämförelser mellan utvecklingen i USA efter elfte september och hur olika samhällen under 1900-talet utvecklats i riktning mot diktatur. Framförallt Tyskland, Italien och Kina jämförs, men också Tjeckoslovakien, Chile och andra länder.
Författarens huvudtes är inte enbart att USA:s demokratiska struktur sakta men säkert eroderas, utan också att detta får ske delvis för att det amerikanska folket i allmänhet är så ovana vid tanken på sin demokrati som hotad att man inte ser behovet av att försvara den. Huruvida detta är sant är förstås svårt att uttala sig om, men jag noterade att min instinktiva reaktion på artikeln är att avfärda den för att ”det kan inte hända i USA” – precis den sorts reaktion som gör att man inte finner det värt att motverka utvecklingen. Jämförelsen mellan Guantanamobasen och Gulag är elak och känns djupt orättvis, men det gör inte att den saknar relevans.
Intressant är också att notera att artikelförfattaren i slutet av artikeln påpekar att detta inte är ett problem som är begränsat till Bushadministrationen, eller ens till en republikansk president, utan pekar på risken att oavsett vem som väljs kommer nästa president frestas att använda sina nya maktmedel för att göra det som han eller hon anser vara nödvändigt för samhället. Hur reagerar vi då? Europa har i min mening vant sig vid att allt som är dåligt med USA beror på Bush, och republikanerna. Vad blir reaktionen om nyvald president använder sina utomordentliga befogenheter till att på ett odemokratiskt sätt genomdriva radikalt minskade utsläpp av växthusgaser?
Baserat på magkänsla tror jag inte att USA kommer komma i närheten av den ofrihet som Tyskland hade på 30-talet, eller Chile under Pinochet. Men det finns onekligen en del oroande tendenser, och oron för dessa förtjänar att tas på allvar.
Någon form av programförklaring
16 januari 2008 at 18:19 | In Okategoriserade | 1 CommentNär jag startade bloggen för några veckor sedan var jag inte säker på att det var en bra idé. Det är jag fortfarande inte, men jag är tillräckligt säker för att fortsätta försöket. Alltså kommer här vad jag kallat min programförklaring – syftet med bloggen.
Jag bloggar därför att jag tillbringar mycket tid med att läsa diverse olika saker (företrädesvis på nätet), och reagera på dessa. Mestadels gör jag det via ICQ eller mail, men jag hoppas nå en större publik, och strukturera mina tanker lite bättre, på det här sättet. Jag kommer skriva om allt möjligt, med tonvikt på de frågor som intresserar mig – politik, miljö, vetenskap och scouting. Jag har inga ambitioner om att stå för en ofelbar sanning, eller ens alltid glasklart stringenta resonemang. Men jag hoppas att jag kan bidra med en del insikter, sammankopplingar och kommentarer som ökar utbytet av det jag kommenterar.
I tillägg till detta, ganska seriösa, kommer det förstås komma upp en del annat – krönikor eller webbserier som roat mig, kommentarer på händelser eller vad som helst som jag vill dela med mig av. Däremot är det inte min avsikt att blogga om mig själv, eller vad som händer i mitt liv; vill man veta det får man göra sig besväret att träffa mig (traditionellt gör man det lättast på en fika, lunch, scoutmöte eller i datasalen. Dock finns gott om andra möjligheter!).
Jag välkomnar alla (hmm, nåja, nästan alla) kommentarer, och hoppas på stimulerande utbyten. Trevlig läsning!
/Wilhelm
Hello World! (att blogga ett år – ett slags projekt)
26 december 2007 at 23:51 | In Okategoriserade | 3 CommentsJag har ofta funderat på att blogga, så nu när det är nytt år (well, snart), tänkte jag göra slag i saken. Tanken är att om jag sätter som mål att blogga i ett år och sedan se vad jag tyckte om det, vad jag uppnått och vad det gett mig för problem, så blir det ett intressant projekt snarare än bara en grej att göra. Vi får väl se hur det går med den saken…
Jag ska snart (TM) skriva lite om mig själv och vad jag tänkt använda bloggen till, ville bara lägga upp bloggen i kväll för att komma igång. Jag tror dock det kommer bli en stående feature att jag skriver att jag ska blogga och sen väntar ett tag. Inte helt olikt diverse ansatser om framförhållning och att ligga i fas, som man gärna slänger sig med.
I väntan på detta tillönskas alla en god fortsättning!
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
