Att skilja på verklighet och myt
5 februari 2008 at 12:47 | In historia | 4 CommentsTags: historia, utbildning
Skillnaden mellan verkliga och påhittade personer verkar vara på väg att försvinna – i varje fall för vissa britter. I en studie gjord av den brittiska TV-kanalen UKTV Gold visar det sig att påfallande många tror att påhittade personer verkligen har levat, eller att verkliga personer bara är fiktion. Att förvirring råder över vad som är verklighet och myt i frågan om stråtrövaren Dick Turpin (påhittad enligt UKTV, kärna av sanning enligt Wikipedia), eller drottning Boudica (har funnits enligt båda) är förståeligt – men när 23% uppger att de tror att Winston Chuyrchill aldrig existerat, då känns det onekligen dystert.
Studien, som även citeras i SvD, är ett hårt slag för oss som envist hävdar Storbritanniens kulturella och historiska överlägsenhet över exempelvis USA. Kanske kommer vi framöver få se klipp på YouTube där britter svarar fel på ”uppenbara” frågor istället för amerikaner, så vi europeer (well, förutom just britterna då) får känna oss överlägsna.
Samtidigt kanske man ska vara tacksam över att studien inte görs i Sverige, eftersom det finns en uppenbar risk att folk helt enkelt vet mindre än vad vi tror. Undrar hur många svenskar som skulle säga att Gustav Vasa var en myt, eller att Carl Hamilton (agenten, inte folkpartisten) faktiskt har funnits?
4 kommentarer »
RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI
Kommentera
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
Det är ju i och för sig inte helt ärligt att säga att Kung Arthur och Robin Hood inte existerat (mig veterligen finns det de som hävdar att det finns en kärna av sanning i båda). Möjligen har frågorna utfromats för att undvika detta, men det är svårt att avgöra. Mer flagrant är det då med Churchill, Rickard Lejonhjärta och Nightinggale.
Och sedan kanske SvD ska ta det lite lugnare när de själva tydligen inte vet att översätta ”Duke of Wellington”.
Kommentar av Anders Jonsson — 5 februari 2008 #
Vi skulle nog inte ha gjort väldigt mycket bättre ifrån oss här. Jag tänker på att folk hävdar sig vara släkt med Arn, till exempel.
Sen finns det en massa gränsfall på ”uppdiktadhet”. Om man försöker hävda att den Rickard Lejonhjärta som figurerar i den tecknade Robin Hood-filmen finns på riktigt så är man ju ute på ganska svag is… Jag menar; En bild av en person kan vara påhittad även om personen har funnits på riktigt. (Jfr. Jesus.)
Men nu har jag försvarat nog. Det finns ju fortfarande alla de glasklara fallen. De som kan styrkas av tex ”Honom hittade jag på för tre år sedan.” eller ”Henne har jag träffat.”
Min gammelfarmor lär ha hävdat att vi var släkt med Nils Dacke. Historieboken hävdar att alla hans släktingar blev ihjälslagna. Man får inte lita eller tvivla för mycket på historieböcker. Det är en svår gränsdragning. Jag tror det här är ett utslag av att lita för lite. Lita mer på sig själv även på områden där man inte har en susning. (Ungefär som jag nu.)
Fanns det någon åldersfördelning redovisad?
Kommentar av Sara — 6 februari 2008 #
Men kommentarerna på svenskans artikel är rätt intressanta i sig. De varierar mellan ”Vilka pundare har man frågat?” och ”Lika dumma som amerikaner!” Förtroendet för britternas intelligens är ju tydligt högre än det för amerikaners.
Vill man se vad svenskar kan och inte så kan man ju kolla när de frågar publiken i ”Vem vill bli miljonär?”. Ibland är det väldigt jämnt fördelat.
Kommentar av Sara — 6 februari 2008 #
Sen kan man diskutera själva sannings- och kunskapsbegrepp som jag gjorde häromdagen och kom fram till… eller rättare sagt nu starkt prövar att det är betydligt mer relevant att pröva sanningen i verb än substantiv. Är det bilden eller bildens effekt som är det relevanta? Är det mytens inneboende verb eller substantiv som är det mest intressanta… mest sanna… Är det verkligen viktigt att en person har funnits eller händelse hänt om den påverkar oss?
Kommentar av Nicklas B Sundberg — 28 mars 2008 #