Kant om uppfostran och disciplin

14 februari 2008 at 23:00 | In utbildning | 1 Comment
Tags: , ,

Under Strecket på SvD berättas idag att Immanuel Kants bok ”Über Pädagogik” har översatts till svenska. Den gode filosofen verkar ha en hel del tankar om uppfostran (framförallt i skolåldern) – vissa av dem kanske inte helt i linje med vad vi tycker numera, andra lika giltiga nu som förr. Så om man varsamt ignorerar att ”förströelse uppfattar han som all uppfostrans fiende; romanläsning är mest till skada” kan man finna stöd för den mycket moderna åsikten att barn ingalunda mår bäst av att alltid få som de vill. Inte heller bör barnet skambeläggas (stoppar det fingrarna i munnen ska det upplysas om att sådant inte är brukligt, inte åthutas med ett ”Fy, skäms!”), såvida det inte ljuger.

Intressantast är dock Kants tankar om var uppfostran ska syfta till. Frågan är viktig för filosofen, som menar att uppfostran är det som skiljer människan från djuren – ”Människan kan bara bli människa genom uppfostran”. För Kant går syftet hand i hand med hans övriga moralfilosofi; syftet med att uppfostra ett barn är att det när det blivit vuxet ska följa det kategoriska imperativet. Detta uppnås under det sista stadiet av uppfostran, moraliseringen – de tre föregående är disciplinering (lära sig att man inte bara kan göra som man vill), kultivering (lära sig färdigheter, som läsning och musik) och civilisering (lära sig det som idag kallas social kompetens).

Kan verkar över huvud taget ha en mycket mer välvillig inställning till ordet ”disciplin” än vad som(åtminstone artikelförfattaren anser) är gängse i samhället. Kant såg, på ett sätt som är främmande i mycket av dagens debatt, disciplin inte som en motsats till frihet, utan snarare som en förutsättning (ett resonemang som påminner det Tom Holland för om spartanerna, i sin utmärkta bok ”Persian Fire”). Kant skiljer dock på den eftersträvansvärda disciplinen och det han kallar dressyr, kadaverdisciplin utan eftertanke, lydnad som egenvärde – istället handlar allt, enligt Kant, om att lära barnet att tänka själv, men i sina tankar följa vissa eftersträvansvärda moraliska principer (som det kategoriska imperativet).

Uppfostran med syfte att skapa självständigt tänkande individer med en tydlig moralisk kompass, och med disciplin som ett viktigt verktyg, men inte som egenvärde – det låter som att scoutrörelsen varit framme och kikat lite i boken…

Intressant var det i alla fall, och boken skulle säkert vara ett välkommet tillskott till litteraturen för såväl professionella pedagoger som oss amatörer.

Randigt och prickigt – barnens senaste vapen mot lärarna

14 februari 2008 at 19:31 | In politik | 5 Comments
Tags: , , ,

I SvD kan man idag läsa om hur en förskola i Gällivare har infört förbud mot randiga och prickiga kläder – barnen ska ha enfärgat på sig när de kommer, annars får de låna något av de kvarglömda plagg som alltid tycks finnas i skolor, scoutlokaler och på dagis. Anledningen är inte någon plöstlig estetisk kampanj, utan får nog betecknas som ett sätt att handikappsanpassa arbetsplatsen – förskolan har nämligen en lärare vars migrän triggas av kontrasterna i klädernas färger.

- Det är synd om den anställde och därför har jag tillrättalagt miljön. Personen i fråga måste ju kunna jobba, säger Maj Norberg, rektor vid förskolan, enligt artikeln. Själv vet jag inte helt vad jag ska säga. Jag vill ogärna avfärda vad som säkert är ett allvarligt hälsoproblem för läraren i fråga. Men man frågar sig ändå, är det rimligt att kunna ställa sådana krav på sin arbetsplats? Och om man är så känslig att man får migrän av randiga tröjor, är en förskola (knappast en miljö känd för lugn och ro) en lämplig arbetsplats?

I slutänden handlar det ju om vilken inställning vi har till olika förmågor att arbeta, och hur långt samhället ska gå för att anpassa en situation till den enskildes behov. Kanske vore det bättre att lägga resurserna på att hitta ett arbete i en miljö där personen mår bra, än att utgå från att jobbet är rätt, men måste förändras tills det passar?

Vattenfall testar koldioxidavskiljning

7 februari 2008 at 21:53 | In miljö | 3 Comments
Tags: , , ,

I NyTeknik kan man läsa om att Vattenfall vill använda det danska kolkraftverket på Nordjylland som försöksanläggning för avskiljning och nedgrävning av koldioxid (CCS, Carbon Capture and Sequestration). I korthet är tanken att man skiljer koldioxiden från resten av avgaserna (det kan göras på flera olika sätt, i Nordjylland vill man använda ”post-combustion”). Koldioxiden pumpas sedan ner i marken, på ställen där geologiska förhållanden gör att den stannar kvar. Problemet löst!

Riktigt så enkelt är det förstås inte, det kvarstår såväl tekniska som ekonomiska frågor. Avskiljning kräver en hel del energi, och det gör självklart även den övriga hanteringen. Man måste dessutom titta kritiskt på riskerna för läckage. Även om försök på Statoils oljefält Sleipner och Snøhvit (där man avskiljer CO2 från naturgasen och pumpar ner igen) hittills tyder på god säkerhet mot läckage krävs förstås mer kunskap innan vi utropar kolkraften som (potentiellt) koldioxidfri.

Trots detta tror jag CCS är en viktig del av övergången till ett mer hållbart energisystem. Varje del av teknikkedjan (avskiljande, transport, lagring) finns redan idag, och (vilket är viktigt!) vi kan utveckla tekniken för att sättas in på befintliga kraftverk – med dagens tillväxttakt inom kolkraftindustrin (bland annat, men inte uteslutande, i Kina) har vi inte råd att vänta ut nybyggda kraftverk tills de når slutet av sin ekonomiska livstid.

Visst kan man, om man vill, betrakta det som ett allvarligt fall av ”out of sight, out of mind”. Jag väljer dock att se det som en spännande teknikutveckling, som inte blir dålig bara för att man skämtsamt kan sammanfatta det som ”gräv ner skiten så vi slipper se den”.

Nordjylland är för övrigt inte det enda stället som Vattenfall utvecklar CCS på. I Tyskland byggs just nu ett 30 MW pilotprojekt med oxyfuel (en annan avskiljningsmetod, där kolet förbränns i en atmosfär bestående av syre och recirkuleradkoldioxid). Det kommer bli spännande att följa hur detta utvecklar sig de närmsta åren! Pilotprojektet kan man läsa om på tyska Wikipedia - hittade tyvärr inget på svenska eller engelska.

Till sist, på tal om miljöfrågor – Wulffmorgenthaler har synpunkter på hur vi pratar om miljö med de yngre delarna av samhället =)

Att skilja på verklighet och myt

5 februari 2008 at 12:47 | In historia | 4 Comments
Tags: ,

Skillnaden mellan verkliga och påhittade personer verkar vara på väg att försvinna – i varje fall för vissa britter. I en studie gjord av den brittiska TV-kanalen UKTV Gold visar det sig att påfallande många tror att påhittade personer verkligen har levat, eller att verkliga personer bara är fiktion. Att förvirring råder över vad som är verklighet och myt i frågan om stråtrövaren Dick Turpin (påhittad enligt UKTV, kärna av sanning enligt Wikipedia), eller drottning Boudica (har funnits enligt båda) är förståeligt – men när 23% uppger att de tror att Winston Chuyrchill aldrig existerat, då känns det onekligen dystert.

Studien, som även citeras i SvD, är ett hårt slag för oss som envist hävdar Storbritanniens kulturella och historiska överlägsenhet över exempelvis USA. Kanske kommer vi framöver få se klipp på YouTube där britter svarar fel på ”uppenbara” frågor istället för amerikaner, så vi europeer (well, förutom just britterna då) får känna oss överlägsna.

Samtidigt kanske man ska vara tacksam över att studien inte görs i Sverige, eftersom det finns en uppenbar risk att folk helt enkelt vet mindre än vad vi tror. Undrar hur många svenskar som skulle säga att Gustav Vasa var en myt, eller att Carl Hamilton (agenten, inte folkpartisten) faktiskt har funnits?

IKEA och geotermisk energi

1 februari 2008 at 18:46 | In miljö | 1 Comment
Tags:

I Aftonbladet skriver Lotta Gröning att IKEA nu ska satsa på geotermisk energi. Ett bra initiativ, inte minst som det är en del av en uttalad policy om att helt gå över till förnyelsebar energi. Bergvärme och jordvärme (och, numera kan man även få jordkyla) har absolut potential, även om det i ett energisystem med kolkraft på marginalen ibland kan ifrågasättas om det är bättre eller sämre än att elda lokalt med fossila bränslen (det värme du får ut per mängd elenergi i ett geotermiskt system är jämförbart med värmet som du måste använda i ett kondenskraftverk för att skapa just så mycket elenergi).

Samtidigt är marginalel inte alltid det självklara sättet att räkna på. Det nordiska kraftsystemet kommer sannolikt ha kolkraft på marginalen under en lång tid framöver, men det beror mindre på hur mycket el vi gör av med, och mer på hur de olika produktionssättens teknologier ser ut. Om fler installerar värmepumpar kommer kraftproduktionen tvingas öka, och det sker i hög utsträckning med vindkraft – man kan alltså även räkna på den strukturella marginalen, som ger betydligt ”bättre” siffror. (Om man vill kan man förstås se det som en svaghet för resonemanget att man kan välja sätt att räkna på. Tyvärr är det nog ofrånkomligt…).

Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.