Inblick och utblick

I DN kan man läsa att den morddömde läkarstudenten vid Karolinska Institutet nu har fråntagits behörigheten att läsa vidare. Inte på grund av sitt brott, utan för att betyget han antogs på visade sig vara en förfalskning, något som upptäcktes vid den granskning av fallet som gjordes. Smidigt, kan man tycka – en person som många upplever problematisk att ha som läkare blir av med möjligheten att bli det, utan att man för den sakens skull tvingas explicit frånta honom behörigheten som konsekvens av ett brott han dömts för men vars straff han faktiskt avtjänat. Hade det varit ett land vars rättsäkerhet man fäst mindre tilltro till än Sverige skulle det ha varit svårt att inte tänka sig att lösningen var fabricerad…

Samtidigt tycker jag det är lite problematiskt att frågan nu inte prövas ordentligt. Kan man bli läkare om man har dömts för mord? Rektor på Karolinska Institutet verkar inte tycka det. ”- Ska morddömda kunna utbilda sig till läkare? Regeringen borde överväga, ja, se till att, dessa ansökningar körs mot brottsregistret. Det görs redan nu till lärarutbildningarna. Och vilka brott är det i så fall mer än mord som man inte får ha begått?” säger rektorn i DN:s artikel. Även de artiklar som publicerades i samband med avslöjandet i höstas var tydligt inriktade på att det var ett systemfel om en dömd mördare kunde bli läkare.

Jag är själv mer kluven i frågan. Inte så att jag med glädje skulle gå till en läkare som jag visste hade begått grova brott, självklart. Men som alltid handlar det om mer än bara personliga känslor när man bygger ett system av de som får och de som inte får. För dessvärre sätter den folkstorm som blåste upp i höstas fingret på en ganska öm punkt i samhället – vi bygger vårt rättsystem på principen om rehabiliterande vård, och som princip ska man efter ett avtjänat fängelsestraff anses ha sonat sitt brott och återupptas i samhället. Men vi verkar inte direkt fästa någon tilltro till denna princip.

När man nu har lyckats undvika att ta ställning i just detta fall vore det dock inte fel att försöka besvara den fråga som KI:s rektor ställer sig. De som med sådan emfas inskärper att en mördare inte kan bli läkare bör även svara på vilka andra brott som man inte får ha begått. Och vilka övriga yrken som ska låsas. Kan man vara revisor, kärnkraftsinspektör, yrkesmilitär eller jurist? Klarar man sig om man inte mördat någon, utan ”bara” misshandlat? Hotat? Stulit? Jag misstänker att det är svårare att svara stringent på de frågorna än det är att säga ”Staten måste förbjuda”.

För övrigt kan jag inte annat än att hålla med KI:s rektor på en annan punkt – det kan inte vara acceptabelt att man kan komma in på vare sig läkarutbildningen eller någon annan med förfalskade betyg. En kommentar från VHS:s sida om hur de tänker agera vore nog på sin plats.