Inblick och utblick

För en tid sedan publicerades en intressant artikel på Svenska Dagbladets ”Under Strecket”, om en teori som kanske är mer underhållande än sannolik. Det är en fortsättning på en gammal tradition av att hävda att de platser som talas om i gamla myter (i detta fall Illiaden och Odyssén) är belägna på ett eller annat ställe, gärna där man själv råkar bo. Enligt artikeln har den italienske författaren Felice Vinci i sin bok argumenterat för att det hav som Odysseus irrar runt på är Östersjön – Troja ligger i sydöstra Findland, Ithaka (Odysseus hemö) i den danska skärgården söder om Fyn, etc.

Vince menar att de nordiska länderna för ca 4000 år sedan upplevde en guldålder, med behagligt klimat, högkultur och utvecklad handel. Under denna tid ska det trojanska kriget ha utspelat sig, men klimatförändringar skiftade senare Europas kulturella center söderut, till Medelhavet.

Trovärdigt? Nja, jag är nog skeptisk. Även om författaren är italiensk och därför inte lika enkelt kan avfärdas som handlandes i någon form av egenintresse kan man inte undgå att jämföra med Olof Rudbecks försök att med kanska luftig argumentation placera Atlantis till Skandinavien. Däremot är det intressant att notera att Vince själv påpekar att teorin är falsifierbar, en antik högkultur i Skandinavien skulle givetvis ha lämnat arkeologiska spår efter sig. Jag tror dock jag väljer att se den som inte bara falsifierbar utan även falsifierad – det råder knappast någon brist på utgrävningar, jag tror inte det är för djärvt att säga ”vi skulle ha hittat något”.

Icke desto mindre var det en intressant artikel – och vill man kan man ju läsa boken med motiveringen att författaren är kärnfysiker. Kanske är den något fantasifulla tolkningen helt enkelt ett utryckssätt för den frihet man upplever när man rör sig från en vetenskap till en annan. Och sämre anledningar till att skriva böcker kan man ju hitta på.